sådär. har vart ute, och rensat huvudet på precis allting. det behövdes. egentligen jennifer, vad har du att klaga på ?
jag har världens finaste pojkvän, underbara vänner som verkligen bryr sig om mig. en familj som stöttar mig genom allting. jag är stark, jag har förändrats sjukt mycket, på bra sätt. " det som inte dödar dig gör dig starkare " jotack. det är jag väl medveten om. jag har lärt mig så mycket av det som hänt mig. jag vet precis vart jag har mina vänner och ovänner nu. vet precis vad dem går för. och det är väl bra antar jag, även om det kunde blivit annorlunda är det försent nu. vi alla är medvetna om hur vi själva vill. och jag vill inte att någon ska bli skadad alls. jag vill inte ha tjaffs eller uppmärksamhet, det är så sjukt dumt att tro det om mig när man faktiskt känner mig. jag vill bara kunna vara mig själv och att andra ska accepetera mig. för jag är bra precis som jag är, jag vill vara den jag är. jag tänker inte vara någon annan bara för att jag inte duger för någon. då är det inte mig ni vill ha ! det är såhär jag är och om det inte duger, vad kan jag göra ?

jag är så jävla glad för det jag har. och tänker inte må dåligt för det jag inte har. för att det mår verkligen ingen bättre av, för ingen är väl så dum att den vill se någon må dåligt ? det bevisar ju bara vem de är som mår dåligt egentligen.

jag tänker fokusera på dem som bryr sig om mig, som finns där och faktiskt visar det. och den här gången ska inte ett endaste jävla pucko få trycka ner mig. det är över nu.

ni når inte mig längre, det går inte att trycka ner mig mera. the end.